Vardagsdramatik

Förut när jag och Linn väntade på bussen vid universitetet stod en kille där som var väldigt full. Han vinglade fram och tillbaka med ölburken och såg lite slaffsig ut rent allmänt. Vi tyckte inte att han såg ut som en uteliggare eller något sånt, utan mest full vid fel tillfälle och på fel plats.
När han försökte prata med oss var Linn artig och skakade hand med honom (handen var blöt och kladdig av öl) medan jag försökte smita därifrån så diskret som möjligt. Min spontana tanke var att han var äcklig, störande och på något vis hotfull när han vinglade fram med sin ölburk.
Att anta att han kunde bli hotfull känns lite överdrivet och jag blir irriterad över min egen "rädsla". Jag fick alltså dåligt samvete över mitt sätt att fördömma och stöta bort den här personen.

När jag kom hem fick jag ett sms av Linn där hon förklarar att den fulla killen försökte komma med samma buss som henne men att busschauffören klargjorde att han inte ville ha med en så full person varpå killen då blev förbannad och anklagade busschauförren för att vara rasist. Busschauffören uppfattade situationen som hotfull och tillkallade därför polis... Det blev tydligen ett jäkla ståhej och när jag hörde detta kändes min "rädsla" plötsligt något mer befogad.

Vardagsdramatik! Kul så länge det inte drabbar en själv på något vis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0