Fest och tårar

Som sagt, fest på Långgatan i lördags. Måste säga att den kvällen var en enda stor känslostorm. Jag grinade, Carro grinade.
Jag hoppas verkligen för min egen del att det var en engångsföreteelse.Det är så fruktansvärt drygt med folk som grinar och är patetiska på fest. Men med alkohol inblandat blir det lätt så och kanske ännu mer om det är mycket annat runt omkring som är rörigt. Det är skönt att man inte är ensam om att ha det lite rörigt i alla fall.

Hur som helst så hade vi roligt också och när kvällen var slut hade det mesta retts ut.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0