missfixin

Det finns en egenskap som jag tycker hemskt, hemskt illa om och det är avundsjuka. Eller missunsamhet om man så vill. Folk som inte kan unna andra saker, som istället blir avundsjuka och bittra över att dom själva inte har eller kan få vad det nu handlar om.

Alldeles nyss insåg jag efter ett telefonsamtal med mamma att det var exakt den egenskapen som bubblade upp inom mig.

*Mamma berättade om att Josef och Elin har bokat en resa, igen. Jag borde känna genuin glädje för deras skull men det hela gör mig bara påmind om min egen inställda resa (som det inte ser lovande ut med när det gäller pengarna tillbaka).

*Hon säger också att dom har varit hos mormor och morfar och ätit nachos ikväll och att dom sedan hade köpt med en massa godis hem. Jag tycker synd om mig själv som sitter ensam och som inte får äta godis nu eftersom jag har bestämt mig för att prova på LCHF under en period.

*Mamma konstaterar också att hon har bokat in en helkroppsmassage åt sig själv under veckan. Jag har inte varit på massage sedan Thailand 2008 och jag har absolut inte råd att unna mig något dylikt.

Nej, det är inte synd om mig. Jag vet det. Särskilt inte angående den andra punkten. Där får jag väl lite grann skylla mig själv.
Ibland måste man bara få kräka ur sig sån här skit i bloggen. Ledsen för det.