12 citroner, inte 3

Tittar på en fruktansvärt plågsam film. The break-Up.
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag ingå i en relation likt den som huvudpersonerna i filmen gör. Kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara att se den här filmen för såna som verkligen har det sådär, varje dag, på riktigt.

Förstår inte riktigt syftet med den här filmen heller. Vad vill regissören säga? Sensmoralen? Att man bör vara jäkligt försiktig med vilken typ av kille man blir tillsammans med är det enda jag tänker men kanske tänker hon (samma regissör som till Bring it on) annorlunda. Jag kan i alla fall bara se filmen från ett perspektiv, det plågsamma.



Uppsatsen jag skriver på i Socialpsykologin behandlar i princip samma ämne, fast på en mer vetenskaplig basis givetsvis. Inte fullt lika plågsamt att skriva om som tur är. Mest intressant.
Idag ställde lillebrodern upp som sista respondent. Tackar ödmjukast för det. Riktigt intressanta samtalsämnen kom vi in på.. Brukar bli så med intervjupersonerna.

Bild

Kommentarer
Postat av: Jonathan

En gissning från min sida är att filmen inte har någon sensmoral. Likt så mycket annat är film ibland bara ett sätt att tjäna pengar...

2011-01-10 @ 23:28:51
Postat av: Hanna

Ja du har nog rätt. Smacka upp en film med Vince Vaughn och Jennifer Aniston i huvudrollerna så vill alla se den.. Och besvikelsen sen. Haha.

2011-01-11 @ 08:57:57
URL: http://missfixin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0