missfixin

Har haft Anna, Camilla och Frida här på tekväll. Vi kom in på samtalsämnet gamla pojkvänner och liknande och dom blir alldeles förundrade när jag berättar om händelser och saker man hittade på förr i tiden.. Från Kilstiden om man säger så. Det hände ganska mycket roligt förr, konstiga och galna grejer som för oss hörde tonåren till men som för andra verkar helt extrema. För att citera Camilla: "Du borde ha något studiebesök för oss i Kil eller nåt, allt och alla verkar ju vara så jäkla extrema".
Jag har i princip bara positiva och glada minnen från den där tiden så ibland längtar man nästan tillbaka lite. Enligt min uppfattning brukar många känna tvärtom inför högstadieminnen...

Och apropå det här så ska jag på någon slags "reunion" på lördag med ett gäng tjejer från högstadietiden. Det kan nog bli lite hur som helst att träffa dom igen, men förmodligen riktigt roligt. Det ser jag fram emot!