missfixin

Idag har vi varit på Alma Löv museum, igen. Fast den här gången köpte vi ingen tavla utan var där med Carro och Oscar för att kolla utställningarna.. Det mesta var väldigt abstrakt men helt klart en rolig upplevelse att knalla runt där in och ut bland alla små konstiga hus. Sen var vi bjudna på hemmagjorda köttbullar med färskpotatis och diverse grönsaker hemma. Jättegott! Vi avslutade det hela med jordgubbar och citronsocker.
Nu ska jag kolla om det finns något skojigt för mig på TV ikväll, för fotboll är jag inte så värst sugen på. Håller i vilket fall på Spanien, helt klart. Spanjorer är snyggare, har finare språk och hela deras kultur känns flera gånger om mer lockande än Tysklands. Men fotboll var det ja...

Vi såg Sex & the City filmen igår och den var skitbra! Skrattade och grät om vartannat så det blev en ganska bra blandning tycker jag. Det var också kul att min favorit Charlotte var extra skojig i filmen så man gillade henne ännu mer.
Angående kläderna så var ju de flesta sånt man skulle vilja ha själv, såklart, men just en specifik klänning som Carrie hade på sig i sin nyrenoverade lägenhet mot slutet av filmen fastnade jag extra för. Naturligtvis hittar jag dessvärre inte någon bild på den... Den satt vråltajt längs hela kroppen och på vissa partier var det något snyggt mönster i knalliga färger och på andra var det grått och kanske svart.. Extremt svårt att förklara alltså. Klänningen skulle inte sitta som en smäck på mig i vilket fall så strunt samma.
Jag lär nog köpa filmen så småningom!

Bilden visar något som ibland äts i det här hushållet, och inte av mig. Klimpsoppa heter det och består av klumpar gjorda på ägg och mjöl som läggs ner i köttbuljong. Förr i tiden intogs det självklart av den anledningen att det var billigt. Att äta det här idag känns rätt onödig. Jag blir inte direkt hungrig av att varken se eller känna den mjöliga lukten av det här. Men för all del, att äta havregrynsgröt eller ärtsoppa är väl nästintill lika onödigt i så fall.

Finns det något mer störande ljud än nintendos förbannade super mario..?
Nej förresten, det där är inte ens en fråga.
Lyssnar man på det där för mycket lär man så småningom bli galen.

Häromkvällen när jag inte kunde sova kom jag på den utmärkta idén att dra fram min gamla dagbok från den sprudlande högstadietiden. Ja, den var verkligen sprudlande. Jag är medveten om att jag var lite av en fjortis under den här tiden men uppriktigt sagt så blev jag ändå förvånad över hur extremt jäkla mycket fjortis jag var. Jag skrev meningar med "Daah" i. Hela mitt liv verkade cirkulera kring vilka killar jag eventuellt skulle kunna bli lite kär i och inte. Här kommer ett litet utdrag för att visa på hur illa det var:
"Jag vill ha pojkvän, ja tror fan att de va därför som ja va tesammans med **** överhuvetaget! Eller ja tyckte väll om honom men jag va lixom inte kär i honom! Men så kan det va! Nu vill jag ha en 17-årig kille från stan, helst Tingvallakille =) Närrå men ja vill en en äldre som ä mer mogen å sånt! Å typ alla killar i kil ä så jävla sletna! Ursäkta nu asså men det är dom ju! Men jag ska inte klaga så mkt som har varit tesammans med ****."
Det roliga är att jag läste högt för Mikael ur dagboken och jag vet inte riktigt om han var beredd på denna version..
Jag är i vilket fall väldigt glad att jag skrev några dagböcker för det är otroligt underhållande att läsa i efterhand och framför allt att bli påmind om vad man gjorde under den där tiden (trots att man får skämmas lite).

 

Här är tavlan jag valde ut i Broos-galleriet igår på vår lilla dagstur till Alma Löv. Tavlan hade höjts med 300 kr i pris sedan påsk när jag först såg den, men vad gör väl det när den var en present, säger jag. Nu hänger den här i vardagsrummet och jag tycker hemskt mycket om den.






TACK!

Har glömt att skriva att Carros student förra veckan var himla rolig. Vi hade gjort ett redigt kollage till henne med både snygga och o-snygga festbilder. Sen fick hon också en parfym samt 6 vinglas.


Carro har precis kommit ut och är tårögd och söt.


Senare är vi på väg till stan och jag posar uppenbarligen framför kameran.

I år blir första gången jag inte firar midsommar med familjen och de vanliga som brukar vara med. Vad ska jag göra då? Jo jag ska jobba men är faktiskt inte bitter över just det. Känns tråkigt att inte få fira midsommar på det fina viset som man brukar men just eftersom folk ändå är ute på vift och roar sig i andra kulturer så kan jag väl lika väl jobba.
Jag får också ibland påminna mig om vad de sa till mig på intervjun för jobbet jag har just nu, nämligen: "Du är beredd på att det här arbetet innebär att man jobbar när alla andra är lediga, det är främst då vi behövs". Hehe...
Inatt har jag också gjort en stängning igen och det gick så himla bra.
Nu är jag bara jätteslö och tycker att vedugnen och "Big love" är två väldigt goda komponenter denna dag.

Bilden nedanför är tagen ifrån en annan Hanna, som bloggar på VF. Jag tycker precis som henne att skorna är jäkligt snygga. Blev lite sugen på att köpa dem. Men vi får väl se, jag har ju trots allt nyligen köpt ett annat par.


http://www.vf.se/Bloggstart/Hanna.aspx

Sommar i p1 och de här vill jag absolut inte missa:

JUNI
21 Fredrik Lindström - programledare, författare
26 Maj Briht Bergström-Walan - sexualforskare, psykolog

JULI
12 Tina Nordström - kock
14 Åsa Nilsonne - psykiater, professor, författare
20 Robyn Carlsson - sångerska, låtskrivare
27 Jens Lapidus - författare, advokat

AUGUSTI
1 Annika Norlin - artist, låtskrivare, journalist
14 Mia Skäringer och Klara Zimmergren - komiker, radiopratare

Troligtvis kommer jag lyssna på många fler än dem. För mig okända författare, journalister och föreläsare kan vara intressanta till exempel. Rent spontant ser jag mest fram emot Annika Norlin som sommarpratare.

En ny bästa vän!

Soundtracket till "Into the wild", filmen jag nyligen skrev om, är helt underbart. I synnerhet syftar jag på en speciell låt, "society". Den där Eddie Vedder måste nästan vara ett geni. Känns smått ledsamt att sitta ensam och lyssna på låtarna på självaste nationaldagen såhär i och med att låtarna är ganska ledsama på nåt vis...
Jag måste också tillägga att en kille som slutar på jobbet nu kanske ska göra en sån resa som killen i filmen gjorde, jäkligt coolt säger jag om det, trots det egentliga galenskapet med idén.

I onsdags natt när jag stängde på jobbet låg vi ganska mycket efter sista timmen eftersom vi hade varit en person kort och bilarna i driven aldrig slutade komma, så det var en del att göra, på tidspress som vi dessutom har. Att jag är helt orutinerad gjorde inte heller saken bättre. Men jädrar var vi körde på. När jag gjorde det allra sista ute i serveringen så hörde jag hur "Kom igen Lena" med Håkan började dåna från maxradion och då kändes det helt plötsligt mycket bättre. Den låten älskar jag efter Arvikafestivalen -05.
 

Ikväll ska jag på personalmöte igen fast den här gången även med "styrelsen". Jag tycker att personalmöten är ganska roligt. Antar att det beror på att personalfågor intresserar mig och därför har jag också sökt Personal- och arbetslivsprogrammet till hösten. På ett jäktigt jobb som mitt uppskattar man verkligen de gångerna som bara personalen ses under lugna förhållanden och pratar lite allmänt om hur det funkar osv.. Väldigt viktigt med sånt här helt enkelt.
För övrigt jobbar jag bland annat två stängningar den här veckan vilket innebär 9 och en halv + 9 och en halv timme igen = pengar. På lördagen ska Carro firas som fyller 20 år imorgon så det blir en bra avrundning på en effektiv vecka.

Kanske lyckas skrapa ihop något inlägg innan dess dock.. vi får se.

Idag har jag jobbat i 9 & en halv timme så jag är ganska slut.. Det är mycket nya människor på helgerna nu, som ska lära sig allt inför sommarjobb och så, och då blir det lite extra rörigt. Fast det är roligt med nytt ibland också.

Jag har i alla fall hunnit med att se "Into the wild" ikväll också... Den var bra! Djup, lugn och tänkvärd.. helt lagom den här kvällen. Filmer som t.ex. den här och även "The beach" (som är inspelad på en Thailändsk ö) får mig att inse vilken mjäkig mes jag är. Jag vågade inte ens följa med på trackingen i Thailand på Koh talu.. Jag vill ju också vara en passionerat hängiven natur- och äventyrsälskare men istället är jag en alldeles för bekväm "hemma-är-bäst" toffel. Jag kan i alla fall stå för det, istället för att låtsas om något annat.

Jag tycker ni ska se filmen i alla fall, den var uppfriskande.