missfixin

Igår kväll åkte jag ganska spontant in till stan på lägenhetsvisning. Jag drog med mig Kinell som sällskap. Det var en etta på 35 kvm mitt i stan, dock källarlägenhet. För 2700 i månaden kunde det ju ha varit ganska värt så jag tänkte att kolla kan man ju alltid göra.
Själva lägenheten var egentligen ganska fin med vita väggar, fint golv och fräscht, rymligt badrum. Det fanns dock bara två spisplattor utan någon ugn och utan en endaste köksbänk. Det fanns inget uttrymme för att laga mat. Och laga mat det vill man ju faktiskt göra. Framför allt var lägenheten alldeles för lyhörd för mig. Den låg alldeles intill järnvägsgatan vilket gjorde att både livlig biltrafik och tåg hördes väldigt väl. Jag vill helst ha det knäpptyst när jag ska sova eller kanske plugga.
Lägenheten blir nog bra till någon person som helst inte lagar mat och som inte har något emot bullret utanför.

Under springturen förut lyssnade jag på musik ur pappas mp3.
Min Ipod ligger någonstans i en banankartong och jag har inte orkat leta fram den än. Tur då att pappa har en musiksmak någorlunda närliggande min. Jag fick lyssna på The killers, A camp, Bruce Springsteen och lite annat. Helt okej springmusik.

Förra veckan gjorde jag en rätt knasig grej. Det har inte varit helt självklart för mig att skriva om det här eftersom jag inser hur fruktansvärt ytligt det framstår. Och visst handlar det om utseendefixering, i allra högsta grad. Men jag tröstar mig med att hävda att jag gjorde det för min egen skull enbart. Det handlar om ett komplex jag har haft länge och som har stört mig enormt mycket.
Mina armar var för håriga.

Så när jag fick höra om "trådtekniken" tänkte jag att det kunde vara värt att prova i alla fall.
Om ni är nyfikna på hur det går till kan ni söka på "threading" på youtube så kommer det upp jättemycket.
Hur som helst så tar man bort hår med hjälp av vanlig tråd. Man rakar eller vaxar alltså inte. När håret växer ut igen ser det ut som vanligt och så småningom blir det till och med kanske mindre hår än innan.
De flesta använder tekniken för ansiktet men det funkar väl i princip på hela kroppen egentligen. Det går fort men det gör dock ganska ont.
50 spänn fick jag för övrigt betala här i Kil. På de flesta andra ställen kostar det minst 200 och då är det kanske bara för ögonbrynen.

Nu får ni mobba mig om ni vill. Ola kallar mig för "skinnet"... 

Nu har jag alldeles precis fått i mig nio ljuvliga bitar sushi. Jag har sedan förra inlägget om sushi ändrat uppfattning. Man måste helt enkelt prova mer än en gång.
Tills idag hade jag bara testat Happy kitchen som är det bästa stället enligt alla karlstadbor jag pratat sushi med. Idag blev det tack vare Sara och Andreas istället Sushi Koya på Våxnäs. Jag gillar fortfarande Happy kitchen mer men tyckte att det här var gott också och det kan ju vara roligt att variera sig lite.
Man känner sig så lagomt mätt av den här typen av mat också och det uppskattar jag mycket. Dessutom är det ju nyttigt med fisk och det är jag annars ganska dålig på att äta. Kanske blir ändring på det nu.

Nu är jag grymt nöjd efter 8 km i spåren. Det var dessutom första rundan med mina nyinköpta springskor och än så länge känns de riktigt bra på fötterna.
En fördel med att springa/gå på frykstahöjda (eller frykstahöjden för er som föredrar det) i Kil, är att man känner sig väldigt trygg där. Det är sällan tomt på folk och de som är där är oftast folk man på ett eller annat sätt känner till. Kil är ju som bekant inte särskilt stort.
Samma trygghet upplevde jag definitivt inte på ruds motionsspår. Jag kände mig smått paranoid eftersom jag med jämna mellanrum var tvungen att vända mig om för att se så att inte någon följde efter mig. Detta var inte heller ett helt överdrivet beteende av mig med tanke på att jag nu fått höra att en gruppvåldtäkt har ägt rum just där. Väldigt obehagligt.


Mina skor. Bild härifrån.

Från kräftskivan hos Emma för några veckor sedan...
Jag vill ha mer kräftor! En gång/år räcker inte. Vem vill dela dessa utsökta djur med mig?

Jag sitter och suktar efter kaffe.
Men, för det första känns det onödigt att göra kaffe i en perkulator till en person och för det andra smakade kaffet skitdåligt sist (något som i alla fall 3 av 4 kunde instämma med). Det var den här Zoegasorten för att vara exakt.
Kanske klarar jag mig till senare när jag befinner mig på Norrstrand istället. Där är det Gevalia som gäller.

I skolan är det också viktigt att veta vart man ska köpa sin take-awaymugg. Gläntan har både sämst och dyrast kaffe. Selmas eller elvans är att föredra. Det är jag och kaffekompisarna överrens om som tur är.


Update: Jag kunde tydligen inte hålla mig så jag gav kaffet en andra chans.. Märkligt att det nu smakade helt normalt och faktiskt gott.

Det går bra på köp- och säljmarknaden för mig just nu.
Dubbelsängen verkar bli såld den här veckan till en kille som Micke känner. Ganska trist att sälja fina sängen men vad ska jag med den till i en etta.

Kurslitteratur från första och andra terminen har jag fått önskemål om att få köpa från inte mindre än tre bekanta. Först till kvarn fick såklart gälla och ikväll kommer Kikki och hämtar en hel drös med böcker. Skönt, inte minst med tanke på att jag måste införskaffa nya böcker för horribla summor.

Lägenhet saknas dock fortfarande. Lite flyt på den fronten vore också finfint.

Jag blev smått förälskad i den här moroten som pappa plockade direkt från "lannet".

Jag har sedan några veckor tillbaka möblerat om i mitt liv, som en bekant så fint uttryckte det.
Tills vidare bor jag hemma i Kil på Sannerudsgatan igen...  Lägenhetsjakten är igång och det som var tänkt att bli en lätt packning inför Frankrike blev ett mer omfattande projekt.

Läget är trots allt någorlunda stabilt.

Förra veckan hade jag ett par mysiga dagar i Göteborg tillsammans med mamma och pappa.
Vi tajmade in Kulturveckan perfekt och jag fick helt oväntat se jättebra artister som exempelvis mina absoluta favoriter denna sommar, nämligen Deportees. Precis när vi springer på deras spelning på Kungstorget börjar de spela bästa låten på skivan "I wanna be in your gang". Solen strålade och livet kändes lite lättare!
Vi lyssnade även på Tingsek, Motoboy, Marit Bergman, Veronica Maggio och Laleh när de spelade. Tingsek var bäst med sin grymma röst och härliga utstrålning. Varför har jag helt missat honom tidigare?
I övrigt åt vi såklart jättegod mat och hann även med en hel del shopping.

Det var allt som allt ganska skönt att få komma bort ett tag och se lite annat.

Nu får vi se om jag eventuellt bloggar vidare..

Här är det ganska tyst. Det har sina förklaringar..

Vi får se om/när jag kommer tillbaka. Tills dess kanske jag lyssnar på Melissa Horn som bäst beskriver hur jag känner just nu.