Kärnan i filmen

"På sin väg mot livsfarorna kommer hon nära sin barndomsvän Jake från indianreservatet. Där finns också en konstig sekt av muskulösa killar med kort hår och tatueringar som lever i skogen och leker farliga lekar som de vill att Jake ska delta i. Och det är här ”New moon” är som bäst[...]

Weitz sympatier ligger helt klart hos Jake, det är nästan parodiskt hur skiftet mellan kvinnlig och manlig regissör har fått vampyrerna att blekna till den gamla vanliga fnitterframkallande klichén medan de grabbigare och mer verklighetsnära vargarna lyser av liv.

"New Moon" har knappt något manus alls. Och här soppas det från första stund. Med undantag av den lilla kärnan, spänningen mellan Bella, Jake och sekten i skogen, så är allt utfyllnadsmåleri, repliker som ekar av ålderstigen melodram och tv-mässigt seg dramaturgi."


Jag skrev igår att jag tyckte att mittendelen av New Moon var bäst och för att förtydliga så var det då som Jacob, "Jake" blev mer framträdande och Edward mer frånvarande. Lite kul att DN:s recensent tycker likadant som mig och sätter ord på just det jag menade. Hela recensionen finns här.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0