missfixin

Fick mig en angenäm cykeltur till och från Friskis förut. Verkligen angenäm. (Vilket märkligt ord... särskilt om man säger det högt några gånger).
Alltså, att cykla ute nu är mer eller mindre ett träningspass i sig. Man får bokstavligt talat kämpa sig fram.
Det underlättar inte heller när cykelns enda fungerande växel är trean. Ganska tungt sådär.
Lägg till långsynthet och en massa snöflingor i ögonen.
Underbart.
Nej det var det inte, men att sen få lägga sig i soffan med gott samvete och se en bra film (tack lovefilm.se) det är fint. Det är då jag mår som bäst.
En del mår lika bra av att se film utan att ha tränat innan jag vet, men det gäller inte mig. Det är kontrasterna som gör det. Först hoppa runt, sen ligga still.


Bild