Högstadiet
Nu för tiden får vi ibland höra från våra gamla högstadiekompisar (idag närmare vänner än under den tiden) hur vi var, eller snarare hur de såg på oss.
En ganska skräckblandad förtjusning om man säger så.
Hur som helst, här berättar Kinell om Johanna.
Jag nämns också vid ett tillfälle, Sandig är jag. Inget smeknamn jag gläds över men något jag får acceptera. Egentligen är det pappa som kallas det av sina kompisar.
Skitroligt videoinlägg, så kolla det även om det är internt!
Jomabelle, JB, Johanna B.
Uhh, nu känner jag mig så där gammal igen ? Hur kan man tycka att detta är roligt ? Jag tycker görsynd om både Carro och Johanna ???
Snälla kan nån som har förmågan att fatta hjälpa mig ?
Men mamma, sluta sjåpa dig. Det är inte synd om någon av dom. Carro hade väl fler vänner på högstadiet än vad jag och Johanna hade i princip. Man måste överdriva för att det ska bli kul. Och kul blev det.
Och så var det det där igen; använd inte så mycket frågetecken. Det ser hysteriskt ut.
Hahaha, är det synd om mig för att Carro framställer mig som en stor bitch? Hihihi
Jag känner mig smått hysterisk.
hahaa! "använd inte så mycket frågetecken. Det ser hysteriskt ut" :D
jag håller faktiskt med 1:a hyresvärden. inlägget lät sorgligt. men ni vet ju såklart bättre hur verkligheten såg ut.
Haha, Katarina, jag tycker inte alls att det var sorgligt! Det var ju en klockren beskrivning av högstadiet som nog de flesta kan känna igen sig i. Dessutom på värmländska, jag skrattar vad ni än pratar om!
Kram från Umeå
Åh min fina rabatt! Törs jag tala om att jag grävde upp växterna och tog med dom till stan :-O?!
