Finfredag och lite firande
Yes. Enbart Camilla på bild men vi var sex stycken som hårdstartade dagen med lunch och alkoholhaltiga drycker runt tolvtiden på Mat & Muffins.
Jag och Camilla firade väl i och för sig att vi båda har blivit antagna till USA som utbytesstudenter nästa höst. Urvalet grundades ju på det där personliga brevet som jag knåpade ihop för ett par veckor sen. Nu är det väldigt tveksamt om jag kommer välja USA (av flera anledningar och det får bli ett annat inlägg) men själva äran att bli utvald ändå. Jäkligt kul. Hurra för oss.
Sen har vi shoppat lite och samtidigt kändisspottat Laila Bagge på h&m.
Nu mellanlandar jag en sväng hemma och ska alldeles strax vidare till Lina för fika och senare middag.
Gillar mina nya kompisar som styr upp såna här dagar. Gillar över huvud taget när folk "styr upp" och planerar in saker. Det är trevligt.
HALLÅ,HALLÅ! VADÅ INTE??????????????????????????????????????????????????????????
USA är oerhört lärorikt och fascinerande.
Men åh, jag visste att du skulle reagera sådär, jobbig.
Det finns ungefär tusen grejer som väger emot USA jämfört med ett land inom Europa så som jag ser det. Det kan man nog inte förstå riktigt förrän man själv är inne i processen och får höra om alla krav och åtaganden som krävs för att kunna söka och sedan så småningom få visum och ens besöka landet.
Framför allt är ekonomifrågan viktig tycker jag. Om jag åker inom EU får jag 25 000 i stipendium vilket innebär ett roligare och friare halvår som utbytesstudent där jag kan få uppleva mer än en studentkorridor. Bara själva språktestet som ska utföras och godkännas för att få plugga i USA ska göras i gbg eller sthlm och kostar 3000 spänn. Resan får man också betala. Detta krävs inte för studier inom EU.
Två universitetslärare ska rekommendera mig i varsitt brev, man ska skriva olika motivationsbrev som ska vara anpassat för varje universitet i USA som man söker plus ett personligt brev bifogat. Ansökningsdagen är dessutom 15 december utanför EU, hinna med allt det liksom. SJUKT ÄR DET!!!!! Plus att jag fick veta det här nästan två veckor senare än alla andra. Orimligt.
Men kanske allra främst handlar det här också om att jag "nöjer" mig med ett europeiskt land och det är ta mig tusan inget fel med det. Jag ser det bara som jäkligt roligt att folk då har möjlighet att komma och hälsa på mig. USA får hellre bli en roadtrip.
Slut på meddelandet.
Ps. Ett grattis och ett "att du ens överväger att åka är bra gjort Hanna" hade jag behövt mer.
Min reaktion är självklar Hanna när jag "bara" ser det skrivet. Jag hörde ju din entusiam inför ansökan.När man sen får vidare information kan man väl förstå att det inte är bara.
Utrett och klart. Nu slipper jag ju skriva ett inlägg också. Folk läser förhoppningsvis den långa kommentaren istället om det skulle intressera :)
