Min verklighet och den dystra verkligheten
Den här veckan är jag heltidsstudent på riktigt och jag gillar det verkligen. Upp klockan sju, skriva på hemtentan med Camilla mellan åtta och 12, sen föreläsning 13-16.
Det är så skönt när man skriver med någon som föredrar samma arbetstider och upplägg som en själv. Dessutom tycker jag att vi kompletterar varandra bra i skrivandet.
Föreläsningen var mer en enda lång diskussion och det blir oftast som mest lärorikt när det är så. Extra kul tycker jag förstås att det är när det som diskuteras handlar om klass, kön och politik, som idag. Vi såg filmen Mammut igår och mycket handlade om den. Har ni sett?
Jag har bloggat om Mammut förut och bra är den. Från en recension:
"Och det är det stora perspektivet som Moodysson vill anlägga. Liksom det lilla. Vidare vill han blottlägga kopplingarna mellan det individuella och det globala, såsom varje människas ansvar för att göra det rätta på hemmaplan men också våga se hur det står till i världen och göra något åt det. Det är inte lätt, det är tvärtom jävligt svårt, och Moodysson dömer inte de som misslyckas".
Det är jobbigt att se den där typen av filmer eftersom dom visar hur dyster verkligheten många gånger är (när man ser till det stora perspektivet och hur väst dränerar öst på typ allt). Hoppet existerar i princip inte och jag blir så fruktansvärt nedstämd efter att ha sett sånt där. Lilja 4ever har jag sett en gång och vägrar se den igen. Får ont i hjärtat.
Det är så skönt när man skriver med någon som föredrar samma arbetstider och upplägg som en själv. Dessutom tycker jag att vi kompletterar varandra bra i skrivandet.
Föreläsningen var mer en enda lång diskussion och det blir oftast som mest lärorikt när det är så. Extra kul tycker jag förstås att det är när det som diskuteras handlar om klass, kön och politik, som idag. Vi såg filmen Mammut igår och mycket handlade om den. Har ni sett?
Jag har bloggat om Mammut förut och bra är den. Från en recension:
"Och det är det stora perspektivet som Moodysson vill anlägga. Liksom det lilla. Vidare vill han blottlägga kopplingarna mellan det individuella och det globala, såsom varje människas ansvar för att göra det rätta på hemmaplan men också våga se hur det står till i världen och göra något åt det. Det är inte lätt, det är tvärtom jävligt svårt, och Moodysson dömer inte de som misslyckas".
Det är jobbigt att se den där typen av filmer eftersom dom visar hur dyster verkligheten många gånger är (när man ser till det stora perspektivet och hur väst dränerar öst på typ allt). Hoppet existerar i princip inte och jag blir så fruktansvärt nedstämd efter att ha sett sånt där. Lilja 4ever har jag sett en gång och vägrar se den igen. Får ont i hjärtat.
Kommentarer
Trackback
