missfixin

Ända sedan Dublin har det varit en väldigt mystisk spänning här i Cleaves Hall mellan ett antal personer (jag inblandad) och ja, det har sina orsaker förstås. Jag trivs bättre än någonsin. Jag är ju en sucker för drama, blir uttråkad extremt lätt och klagar alltid på att jag inte har tillräckligt mycket action i mitt liv. Det kanske inte direkt är en bra eller fin sida hos mig själv men just nu är det i alla fall så och jag är medveten om det. Om jag har tur så ändras det med åldern... Annars kan det bli problem.

Hur som helst så är tiden här i Nottingham helt perfekt eftersom jag i princip aldrig behöver vara uttråkad. Varje helg dyker det upp så mycket att man får beslutsångest och beklagar sig över att saker krockar med varandra. Risken för att bli deprimerad back in Svea är rätt hög. Jag menar inte det som ett hån mot familj och vänner i Sverige, såklart inte, ni är bäst. Men det kommer bli en sån fenomenalt stark kontrast att gå från den här tiden till arbetssökande i kalla Sverige. Hade önskat så mycket att jag hade en termin kvar på PA att komma tillbaka till. Nåväl, antar att mitt hatcitat "livet är inte alltid en dans på rosor" passar bra in här.


Ps. Det här är ju också en jäklig störande sida hos mig själv, att jag tänker alldeles för mycket på framtiden och för lite i nuet.