Glass och chokladsås
Mitt i filmen knackar mamma på dörren och frågar om hon får komma in. Mamma kommer in med en bricka med glass och chokladsås till oss, utan att ha frågat mig om det innan och utan att jag hade bett om det. Det borde inte ha varit så himla farligt egentligen, det var ju bara gulligt av henne att fixa det där egentligen... Men jag spårade verkligen ur totalt. Skrek att hon skulle gå iväg, reste mig upp och bokstavligt puttade ut henne från rummet. Skammen. Jag vet inte varför, men jag skämdes så otroligt mycket över glassen, chokladsåsen och över mamma. Usch, jag har så fruktansvärt dåligt samvete för det där än och mamma, jag vet inte om du minns det här men nu vet du i alla fall att jag ångrade mig. Förlåt för mitt då väldigt osäkra jag.
Anledningen till att jag började tänka på det nu var att jag på sätt och vis betedde mig liknande i lördags mot pappa. Ni som var här och var uppmärksamma vet vad jag menar. Det var absolut inget värre och pappa brydde sig förmodligen inte alls. Men det påminde mig som sagt om det där som hände för circa 10 år sen.
Haha! Väx upp Hanna!
1337: Äh, käften.
Jag glömmer heller aldrig den kvällen! Jag vet precis vilkna som var hemma hos oss.
Det blev en jobbig situation för oss alla tror jag.
Du, som fick skämmas så mkt. för din översociala, trevliga morsa!
Jag som kände mig som en idiot!
Men vet du Hanna, dom det var värst för var dina gäster som säkert var ursugna på fika men inget fick!
Jag berättar ofta om den situationen, för jag tycker att jag lärde mig att "känna in" och inte bara dundra på! Även respektera och fråga den som är barn( eller ok. då tonåring!)
1:a hyresvärden: Men gud minns du vilka som var här till och med? Det måste du berätta sen! Kan inte riktigt förstå varför jag skämdes så.. Det var en mycket konstig situation. Jag tycker att mina "vänner" kunde ha sagt något också men jag minns att dom sa inte ett knyst. Inte en reaktion. Jävligt jobbigt. TORRA MÄNNISKOR!