missfixin

Efter en resa från helvetet var jag äntligen tillbaka i Nottingham i torsdags natt. Jag gillar verkligen inte att resa själv, det kan jag konstatera nu. Man känner sig så himla ensam bara... Fy. Skulle inte vara min grej att backpacka utan sällskap. Missade ju bussen till Nottingham och fick därför vänta på flygplatsen i 2 ½ timme extra och egentligen är det verkligen en liten grej. Jag hade ingenting som stressade mig att vara tillbaka i tid och jag hade pengar att lägga ut för en ny bussbiljett (surt ändå). Det var mer grejen att sitta själv och vänta som fick mig att halvt bryta ihop. Extremt löjligt. Men efter lite sms med mamma kändes det bättre.

Här har det känts jättekonstigt tills för en timme sen när Astrid kom tillbaka. Det är ganska folktomt och väldigt annorlunda mot innan jag åkte. Men jag vänjer mig nog. Och på måndag kommer det kännas ännu bättre när polackerna är tillbaka! Det finns nog bara en person som jag verkligen har saknat när jag varit hemma och det är
Michael, bästa polacken. Ska spendera mer tid med honom och de andra nu och mindre tid med idioter.