missfixin

Jag har haft fem hela dagar i Berlin tillsammans med fem fantastiska tjejer.
Vi bodde i en 75 kvadratmeter stor lägenhet som var belägen i Friedrichshain, den östra delen av Berlin. Där trivdes vi hur bra som helst med det stora uttrymmet som fanns, fräschheten och närheten till både tåg och mat/spritbutik. Vi hade Lidl som granne och där kostade en vinflaska 14 kronor vilket kändes värt.

Vi hann med att vara både väldigt turistiga men också att vara inte alls så turistiga. Vi var typiska turister på så vis att vi åkte guidad Berlinbuss i två timmar och även genom att vi var vid muren samt vid andra kända sevärdheter och tittade. Vi försökte med andra ord att hinna med viss kultur i staden och det tycker jag verkligen att man bör göra när man är i Berlin eftersom så mycket sticker ut och är annorlunda mot vad man är van vid i Sverige. Det som gjorde oss mindre turistiga var dels att vi bodde i ett område där sådana som oss knappt syntes till, dels att de flesta barer och klubbar vi gick till bestod av ett tyskt klientel.

 

Här myser vi med drinkar och rödvin. Vi spelade några olika "kom igång"-lekar och "Fuck the dealer" var enligt mig den roligaste men också den mest förrädiska.

Jag blev dealer och fucked HELA TIDEN vad det kändes som.

Den här byggnaden har tagits över av konstnärer och har i och med det blivit en turistattraktion i Berlin. Det stank av både det ena och det andra inne i huset vilket gjorde att jag inte ens orkade med att gå upp för alla trappor. Frida och Linda orkade dock och de har i efterhand berättat att vi tyvärr missade en del utställningar och annat där uppe. Dumt.

Jag var i och för sig ganska nöjd efter att ha vandrat omkring på utegården där det också var fullt med tavlor och skulpturer av alla dess slag. Bra musik spelade de också konstärerna, lite som grädden på moset. Riktigt häftigt var det där.

En läskig men smått humoristisk grej hände dock. När jag och Carro stod utanför huset och väntade på de andra började en kille några meter bort på trottoaren skrika och gapa väldigt högt i riktning mot oss. Han verkade väldigt arg och upprörd över något (på tyska) men han var samtidigt ganska teatralisk I sitt sätt att röra sig. Carro hade lagt märke till honom innan mig och var skärrad eftersom hon upplevde det som att han var arg på oss över något (han hade tydligen ramlat precis innan också..) Jag däremot försökte intala Carro att det bara handlade om konst, att den skrikande och upprörda mannen var en del i installationen vid huset (eftersom jag verkligen trodde det). Kan väl säga som så att det visade sig att... Nej det var han inte. Han var bara en väldigt påtänd/full/drogad/whatever person som var helt ur kontroll. Smart jag? Nej. Obehagligt? Ja.

 

En regnig dag var vi på ett slags museum/akvarium också. De hade alla möjliga sorters fiskar men även djur som lever på land som bland annat en massa läskiga spindlar och ormar.

Här är vi på en klubb i området där vi bodde, en väldigt berlinsk klubb som det kändes. Alla väggar var täckta av tidningsutklipp, klotter och planscher av olika slag. Mycket annorlunda och vi kändes oss lite malplacerade stundtals, men hade kul ändå.

''

Emma och Linda spelade biljard med några tyska killar på en heavy metal-bar som också låg i närheten av vår lägenhet. Där kände vi oss, om möjligt, än mer malplacerade.

 

Det här var enda gången vi "umgicks" med tyskar under resan. Överlag är jag lite besviken över hur ointresserade och asociala de flesta kändes. Jag hade nog någon föreställning om att folk skulle vara lite mer kontaktsökande. Jag tycker att det brukar bli så av sig självt när man är ett gäng utomlands. Men det är väl kanske lite upp till en själv också, uppenabarligen. Och vi klarade oss ju fint i vårt eget sällskap såklart.

Som ni kan se:



Allt som allt, kul att ha sett Berlin även om det inte är ett av mina favoritresemål hittills.

Fem brudar med enbart handbagage för en utlandsvistelse i fem dagar. Ganska vågat. Känns redan trångt i den där satans påsen och än har ju varken sminkborttagning, ansiktscreme, deo eller tandkräm packats i. Något måste förmodligen offras.

Orkar verkligen inte blogga men står inte heller ut med att det sista man ser här är en skabbig bild på svettig, rödflammig mig.

Helgen som varit har tillbringats i Halmstad med ett tjejgäng från klassen, dem som jag brukar umgås med. Och det var riktigt bra såklart! Nu jobbar jag för fullt på både Charlottamottagningen och hamburgerrestaurangen. Nästa vecka blir det Berlin i fem dagar med ett annat tjejgäng! Är mycket peppad!!

 

"Om Prenzlauer Berg är East Village, är i så fall Freidrichshain Brooklyns Williamsburg; det vill säga stadsdelen dit de där bohemerna har tagit sig för att finna känslan som gått förlorad i det tidigare bostadsområdet. Här trängs sönderbombade tomter med charmiga kaféer, konstgallerier och coola klubbar."

 

I Freidrichshain ska vi boooo !

Här kommer lite fler bilder från torsdag-fredag-lördag i Skåneland.


Lunch på den grekiska restaurangen.


Öl = Mythos = gott.


Här mellanlandade vi och drack ett glas vin i eftermiddagssolen. Om jag inte missminner mig så är det Malmös rådhus på bilden.


Det kändes ganska givet att ta en närmare titt på Turning Torso.


Den italienska glassen hamnade inte på bild men det var nog mest för att den var så satans god och för att den smälte mycket snabbt.


Utsikten från 11:e våningen på Hilton hotell.


Här är mammas smått trista hälsotallrik vid frukostbuffén. Själv körde jag inte på tema hälsa, snarare "hjärtattacken närmar sig med stormsteg..". Det här var nog den i särklass bästa frukostbuffén jag har ätit innanför Sveriges gränser. Det kändes väldigt lyxigt alltihop. Jag blev till och med kallad "Ni" av servitriserna.


Det blåser i byxdressen, ja.

Tack för den här helgen mamma och pappa, ni är ju ganska så bäst!

Sitter i bilen på väg hem från Skåne. Jag började köra men fick psykbryt på GPS-kärringen som likt ett mantra talade om för mig att "kör om rutt, kör om rutt, kör om rutt". Bredvid sitter pappa och säger att jag ska lyssna på honom istället. Inte helt lätt när inte han heller egentligen vet vart vi ska svänga. D A M P.  
Nu kör pappa för första gången under den här resan. Vi har sett till att jag har fått köra ganska mycket eftersom jag gör det mest sällan annars. Hur bekväm jag än är så vägrar jag bli en tjej med körkort som alltid låter pojkvännen/mannen köra. Vore riktigt dumt.

Här är vi hos Albin och Linnea i deras fina lägenhet, en bit utanför Lund. Fika med kusinerna, min moster, hennes nya kille/gubbe och en kompis till Albin.






Precis utanför. Sjukt mysigt område!

Befinner mig på Hilton Hotell i Malmö just nu. Vi (jag, mamma & pappa) har ätit en sen lunch på grekisk restaurang, druckit happy hour-vin och strosat runt nere vid Turning Torso och ätit italiensk glass. Jag har även hunnit köpa en genomskinlig, prickig sak - ej förvånande. Men jag var ju så illa tvungen då den skrek efter mig.

I morgon ska vi träffa Clara, Ellen, Albin, Linnéa och Sofia som håller till här nere i dessa delar av landet.

Udda att jag aldrig har varit i skåne tidigare. Men nu så!

Jag har rensat bort vissa som jag tröttnat på och istället börjat läsa en del andra, till exempel den här.
Det är en blogg som skrivs av en svensk tjej som sedan några år tillbaka bor i USA med sin amerikanska kille, numera äkta make till och med. Bloggar av den typen hjälper mig att bli extra peppad inför hösten på nåt vis.

I det här inlägget går det att läsa om varför hon valde att plugga i USA, hur det var när hon först kom dit och hur hon träffade nuvarande äkta maken osv. Det var extra roligt att läsa tycker jag.

Nu har vi bokat Berlin!! Ja, dit ska vi i sommar. Vi ska njuta av vår alldeles egna, stora, luftiga lägenhet med terrass, tvättmaskin, hårblås och sju sängplatser. Vilken jäkla go resa det kommer bli, känner det på mig. Vi ska toppa kusten förra året tror jag. Kan bli svårt enligt mig (enbart mig) men vi satsar på det.

Dock, måste jag bara berätta den här klantiga. Den av oss som bokade flygbiljetterna (nämner inga namn) gör tabben att fylla i mitt efternamn fel vilket resulterade i att vi fick boka en ny biljett 5 minuter senare. Alltså 600 spänn åt skogen, på grund av EN bokstav. Damn you Ryan Air. Men ja, vad är väl en hundring per person.

Och såhär kände jag tydligen för några timmar sedan på Facebook:

"Alla tittar, men ingen ser mörkret bakom mina ögon. Jag ler och skrattar, men bakom masken rinner tårar längst mina kinder. Allt ni ser är ett skal och det innanför håller på att ruttna sönder av frätande, svarta tankar.
Sorry, lät bara mina tankar skena iväg över tangentbordet. Nu fortsätter jag le."

... Eller inte. Givetvis var det en facerape. Min andra facerape. Den första var nog värre i och med att jag misstänker att fler "gick på den" hemskt nog. Den här var det förhoppningsvis inte så många som trodde på. Jag menar, skulle jag någonsin skriva en sådan statusuppdatering? Nä.

Danmark från mobilen:




Vi försökte med alla tekniker för att inte somna under de danska föreläsningarna. Hänga gubbe, gåtor och sånt.


Den lite småsunkiga matsalen på Roskilde universitet. Karlstads universitet framstod som himmelriket när det gäller byggnader, lokaler och mat.

Måndag till torsdag var jag alltså i Danmark med fem andra personer från klassen. Vi bodde i Roskilde eftersom universitetet låg där och i Köpenhamn var vi under en eftermiddag och kväll.


Utanför vandrarhemmet som låg vid hamnen.. Riktigt mysigt ändå. Kan tänka mig att det är fint på sommaren.


Andra dagen hade vi en liten redovisning på temat "organizational misbehaviour" och "worklife balance". Denna redovisning hade vi fått förslag på att genomföra med hjälp av sketcher. Herregud. "Teater" inför ett 30-tal främmande danskar och finländare. Men det gick väl rätt bra med tanke på omständigheterna och det blev mycket skratt. Fick verkligen kämpa för att inte börja gapskratta själv..
Camillas insats som diskussionsledare var mycket imponerande. Egentligen var de andra studenterna inte särskilt diskussionssugna men Camilla lyckades minsann tvinga ur dem en hel del ändå. Sen responderade hon dem utan att egentligen förstå vad de sa med sin danska. Som sagt, imponerande.


Promenad från universitetet in till Roskilde centrum, som faktiskt hade en del vettiga butiker. Det var helt underbart väder under måndagen och tisdagen och i Roskilde fanns ingen snö på marken kvar så man fick verkligen vårkänslor.


Ett kloster.




På en kinesisk restaurang i Roskilde där vi åt buffé.




Senare hade vi vinkväll på vandrarhemmet med oss själva. Mycket mysigt.


Vinglas i plast som införskaffades i Roskilde.


Det snålades inte direkt med vinet kvällen innan så den här föreläsningen/finländarnas redovisning var bland det plågsammaste jag har varit med om. Efter tre timmars redovisning skulle vi direkt vidare till IKEA och där nickade jag till ett par gånger under tiden när deras personalchef pratade. Något pinsamt. I och för sig förstod man ändå knappast något alls av det hon sa... Danska är verkligen inte lätt att förstå.


Sista kvällen var vi på en restaurang i centrala Köpenhamn som hette Riz Raz tillsammans med de andra studenterna. Där åt vi vegetarisk buffé och det var riktigt, riktigt bra. Tyvärr fick det bli en tidig kväll för oss eftersom Anna hade fått en helt extrem allergireaktion på något. Usch, det var synd om henne då.

En miniresa som sammanfattningsvis gav ganska små mängder av informationsutbyte (pga språksvårigheter) men som bjöd på desto fler skratt. Helt klart glad att jag följde med!

Helgen har varit helt fantastisk. Vi kom upp till Sälen torsdag förmiddag och installerade oss i stugan innan det var dags för första after skin (trots att vi inte hade åkt skidor än, såklart). Vi bodde i en av fjällstugorna i Tandådalen, 8-bäddars. Riktigt bra. Det blev vitlök varje kväll och vi luktade säkert inte gott men maten däremot, såå god. Vi lärde känna ett gäng med sthlmare som visade sig vara väldigt generösa men också väldigt roliga att festa med.


Camilla i bilen, torsdag morgon 08.32.


Vi dansade på stolarna första förfestkvällen, speedade efter after skin skulle jag tro.


Torsdagen blev ganska hård för vissa så det var bara jag, Anna, Jenny och Josse som orkade oss ut i backen på fredagen. Vi fixade ett bra bord nära scenen inför after skin och beställde in en varsin kaffedrink. Sen kom resten
av gänget också, utvilade och fräscha.


Det var perfekt åkväder på lördagen. Klarblå himmel, sol och minus några grader.



Alla åkte skidor utom jag. Okej, Lina åker också bräda, men det blev bara två åk för henne den här helgen.. Synd tyckte jag. Mycket roligare när man är flera som åker snowboard. Dessutom underlättar det eftersom skidåkarna hela tiden måste vänta in mig när jag ska spänna snowboardbindningarna, när jag måste spänna upp och hoppa
fram osv... Snowboard är lite osmidigt emellan åken på det viset.



I övrigt var det helt underbart att åka! Hade verkligen saknat det insåg jag. Och allt flöt på riktigt bra så jag antar att Josef hade rätt i att det är lite som att lära sig att cykla. Jag ramlade en gång och det var i transportliften mellan Tandådalen och Hundfjället. Såg antagligen fruktansvärt roligt ut eftersom det går riktigt långsamt i transportliften. Ramlade liksom av en annan anledning än fart och branthet. Lite pinsamt sådär.




Vi blev bjudna på drinkar och champange.




I vår stuga gick det att klämma in rätt mycket folk.


Limousinturen som tog ca fem minuter blev vi också bjudna på. Vi hade nog orkat gå men det vore ju oförskämt att avböja när limon ändå fanns på plats...





Nu är det bara att se fram emot nästa år!

Bästa nyheten på länge kanske.

Det underlättar ju så sjukt mycket och Barcelona ligger nog högst på min topplista över städer jag vill besöka till våren.
Jag hade verkligen en av de bästa veckorna i mitt liv där sommaren 2006.

Mimmi skrev i kommentarerna att det verkade som om jag knappt var med på resan och det har hon rätt i (tog ju inga bilder på mig själv). Men här är ett bildbevis i alla fall:


Det här var vårt hotell och det vill jag verkligen rekommendera. Tidigare hade de flesta av oss bott i hotelltäta Queensway och där är standarden lite sisådär. Nu valde vi att åka några tunnelbanestationer längre västerut och det var verkligen värt det.


Utsikten från hotellet.


Snygg bild bara.

Sedan i fredags har jag åkt en hel del tunnelbana, druckit ganska mycket rödvin, öl och starbuckskaffe, ätit god mat på bra restauranger, sovit på fint hotell, shoppat lagomt mycket, rotat runt bland kläder och annat i fascinerande second hand butiker i east end, diskuterat huruvida mojito uttalas mohito eller moskito (som i skita) samt sett två musikaler.
Men framför allt har jag fått tillbringa fyra dagar med sex smått fantastiska människor. Tack.


Västerås i väntan på boarding.




Första dagen tog vi tunnelbanan till östra delen av London där butikerna främst består av vintagekläder- och grejer. Eftersom jag inte hade varit särskilt långt från Oxford street tidigare tyckte jag att det var väldigt kul att få se lite annat. Elin hittade bland annat en presumtiv balklänning för 200 spänn.


En andra gång för min och mammas del men första för övriga. Alla gillade.








Carnaby street. Lite överskattat kanske (med tanke på priserna) men ändå mysigt.


Sushi med kvinnfolket medan resten var på fotboll.


Mamma köpte nya skor...


Elin också.


Elin är cool. Hon lyckades till och med skrämma bort sin närmaste granne på tunnelbanan. Han reste sig och bytte vagn när hon slog sig ner. Undrar fortfarande varför..

Jag har ett nästintill tomt fotoalbum som har sådana där plastfickor där man sätter i fotona. Dessvärre råkade jag beställa bilderna i fel format så där går dom inte in alls.
Som tur är har jag också ett sånt album som man får klistra fast bilderna i...



Det tar lite tid och så men är ganska trevligt att sysselsätta sig med mellan klockan 14 och 16 då man samtidigt kan lyssna på Christer i P3.







Jag framkallade lite alla möjliga bilder från det senaste året men mest blev det semesterbilder från sommaren. Sammanfattningsvis tycker jag att den här sommaren bjöd på mycket bra. Det blir tydligt nu när man såhär i efterhand blir påmind av bilderna.

Som utlovat... Lite mer sol, bad- och  festsemester:


På grillkvällen hamnade vi bredvid ett gäng killar från Piteå.
Eller egentligen hamnade vi bredvid ett gäng gubbar från Norge (som dessutom satt framför oss på flyget). Att döma av deras beteende på planet var det inte ett gäng gubbar man jättegärna ville hänga med. Kvällen till ära hade dom dessutom klätt ut sig i banandräkter. Jäkligt snyggt. När den ena böjde sig fram mot Johanna och frågade: "Liker du bananer?" kände vi att det var dags att byta bord. Istället hamnade vi alltså bredvid Piteåkillarna. Alla födda på 90-talet.







'
Jag var väl med 100 procent säkerhet den enda som drack vin. Såå mycket mer värt än en äcklig sliskig söt drink med en tiondel alkohol i. Bartendern tyckte att jag skulle dricka med sugrör.




Inte konstigt att en ryss kom fram och frågade om jag ville ta en simtur med honom, med dom där putläpparna liksom.


Stranden som var precis nedanför vårt hotell.


Poolen var varmare än den egna kroppstemperaturen. Usch. Dessutom räckte det att ligga där någon enstaka timme för att bli olidligt trött på överaktiva barn med hysteriska föräldrar. Fruktansvärt olockande att ta med småbarn på semester.






Italienska igen. Gilade inredningen, samma lampor som hos mig, IKEA dåra.


Den där drinken innehöll något lurigt. Jag klarade mig men det gjorde inte Johanna och Anna. Fy..

Hemma igen. Jag andas frisk luft och tycker att det känns skönt med skolstart och höst.

Ayia Napa var som jag hade väntat mig.
Det var sjuuukt varmt, dag som natt. På hotellet var det vi, barnfamiljerna, pensionärerna och paren plus en och annan kackerlacka. På krogarna och vid Nissi beach var det vi, sommarplågorna och 18-åringarna.

Trots viss brist på jämnåriga hade vi en sjukt rolig vecka tillsammans. Resesällskapet var verkligen toppen. Jag och Malin konstaterade att vi knappt var det minsta trötta på varandra på hemvägen.




Första kvällen.


Det var mycket "Buy one drink, get one free" eller "buy one drink, get three shots".


Där ute ligger Malin och Johanna på en varsin luftmadrass. Dom där 13 eurona som vi fick lägga för varje madrass var väl investerade pengar. Vi orkade i princip bara ligga ute på havet eller i skuggan under parasollet.


Cypern har kanske världens vackraste vatten.


Här äter vi efterrätt på vår italienska favoritrestaurang. Vi var överrens om att man bör besöka olika restauranger så mycket som möjligt men den här kunde vi inte motstå. Vi var där sammanlagt tre kvällar och jag har nog aldrig tidigare ätit så god pasta. Billigt var det också.






Andra kvällen var vi på en grillfest som en utsänd bartender från Grabbarna grus hade övertalat oss att gå på. Maten och drinkarna var hemska men vi träffade ju folk och det var väl det viktigaste. Bland annat lärde vi känna två tjejer från Motala som visade sig bo i rummet bredvid oss på Panthea. Vi hängde en hel del med dom under veckan.


Lite röj på dansgolvet på Grabbarna grus.
I efterhand är det ganska skrattretande att vi var på Grabbarna grus och sjöng med till diverse tvivelaktiga låttexter. Det gick bra ett par kvällar men sen tröttnade vi ganska hårt.
Bartendern lyckades som tur var inte lura i oss att åka med på "partybåten", delta på skumpartyt eller köpa VIP-kort. Det hade vi verkligen fått ångra.

Vi har tagit extremt mycket kort under den här veckan så fler bilder dyker kanske upp så småningom.

Liten hälsning från Göteborg:



Stefan, Emelies generösa pojkvän, bjöd på öl inne på Hard Rock Café. Först satt vi på uteserveringen med perfekt utsikt ut över avenyn. Titta på (och kommentera) folk, det gillar vi.



Emelie ville prompt ha med mig på Paddan eftersom jag tydligen är turist i Göteborg. Jaaa, ja tänkte jag och ställde upp. Det blev en trevlig båttur med solen i ögonen, en kaffemugg i handen och en sällskapssjuk australienare mitt emot.
Guiden bjöd på fruktansvärt torra skämt men hej, det kanske uppskattades av tyskarna som åkte med.
Turen var nämligen guidad på både svenska och tyska och Emelie förstod varje ord. Australienaren förstod dessvärre knappt något alls.



Sen käkade vi sushi som faktiskt nästan hade Happy Kitchen-kvalité. Gott!



Det blev även en tur med Berg- och dalbanan. Uuurkul såklart. Så skönt att få skrika av sig.

Nu drar jag på en tripp till Emelie och Göteborg!

Lade ni märke till ett visst genomgående mönster..? Jag framträder alltid till vänster och Emelie till höger på bilderna..

Det kändes såå bra att krama mamma och pappa igår. Skönt att ha dom hemma igen. Fick lilla nojan när jag råkade titta på en film om en flygplanscrash förra veckan, en film som Johanna Bergenlind eller annan "fotbollsfru" absolut inte bör se. Alla på planet dog och passagerarna var ett amerikansk fotbollslag med tränare och fans. Fy. Som sagt, se den inte.

Vi tittade på en massa bilder vilket jag trodde skulle bli hur segt och tråkigt som helst (jag blir lätt rastlös) men så var det inte. Jag blev bara USA-sugen.
Mest peppad på Los angeles med Venice beach, Beverly Hills, OC och sånt. New York vill man väl också till men det lockar inte riktigt lika mycket..

I LA finns även Universal studios och där hade pappa och Nisse varit. Jag har nog aldrig blivit så exalterad över några bilder och filmklipp som när det gäller det allltså. Verkade så förbaskat roligt med alla effekter, dinosaurier och Wisteria Lane-hus! En salig blandning av delar ur film och tv-serievärlden. Ett måste.


Coola gänget. Klippiga bergen, Denver eller något sånt? Tror jag.